Följer den gode Goose

här är en länk till en annan youtube rulle

http://www.youtube.com/watch?v=nzgwtoJ0LKo&feature=related

mer tips

Cool video nedan Goose. Hittade att klippet kommer från en kortfilm som heter
'The Mysterious Geographic Explorations of Jasper Morello.' JAg håller på att ladda hem den. Hittade torrent på isohunt.tk.
Rekommenderar också 'SteamBoy' . En steampunk Anime film.

Enjoy.


-ing0

Lite steampunk inspiration från Youtube

http://www.youtube.com/watch?v=G3xClKcJjA0

Doktor Mycroft - The White Feather creator -

Mannen läppjade på sin konjak.

Han njöt av var enda droppe som flöt in i honom. Han blottade tänderna i en tyst rysning och betraktade glaset. Bombardier Cognac. Den finaste som fanns att köpa för pengar. Mycket mer klass blev det inte . Till och med Matriarkatet sades köpa in samma märke. Han hade själv sett en flaska på en bjudning i Pectus Pectoris.

”Endast det bästa är gott nog. Det är det som skiljer oss från den evigt kämpade arbetarklassen. Välstånd och mångfald. Lyx.”

Han lät orden sjunka in och satte ner glaset på ett bord som stod bredvid. Rummet var klätt i mörk ek och gick i röda, dunkla toner. Ett par långa gardiner som nådde ner till den mjuka heltäckningsmattan, prydde det stora och enda fönstret. Utanför var det svart och dimmigt. Ingen måne syntes.

En eld knarrade och knäppte stillsamt till höger om mannen. Det var snart dags att lägga i ett vedträ till.

Doktor Ewan Mycroft bar en stilig kostym med en kravatt av rött. Den gick väl ihop med rummets dunkla atmosfär. Hans mörka hår var blankt av hårvatten och låg slickat bakåt. Bakom de runda bågarna av hans tunna glasögon lyste ett par isblå ögon. En guldlänk hängde över bröstet. Det var hans senaste inköp. En Chronometer som uppmätte exakt tid och hade funktioner så som tidtagning , kalendarium. Ett gott köp. Hans mörka polisonger slutade i eleganta spetsar på kinderna . Han hade varken skägg eller mustasch.

Mycroft var mycket stilig. Och ung för att ha en sådan framtrådande roll som han hade. Chefsläkare och direktör över de två hospital kontra vilohem som fanns i både Cogtown och Nebellicht. The White Feather hade han döpt koncernen till. Ett passade namn, mjukt och behagligt.

Han strök handen över munnen och log. En pengamaskin var de där två hospitalen. Alla blir sjuka. Alla blir tokiga eller utbrända och måste läggas in. Och de bästa var att bara de rika hade råd med de dyra behandlingarna eller de riktigt fina programmen för långtidsomhändertagning. Pengar strömmade in och det var bra för hans börs. Mycket bra.

Ett träd susade förbi fönstret och Dr. Mycroft knep med ögonen. Ett ljud av protesterande metall gnällde dovt till. De var långt ner. Märkligt på min ära. Eldens knastrade till och det var återigen allt som hördes.

Konjaksglaset flyttade sig en decimeter på bordet när rummet krängde till.

”För bövelen!” röt Mycroft och reste sig till häften i den stora läderfåtöljen. En dörr öppnades till vänster om honom och en senig man klädd i skinnväst och uppkavlad skjorta kom in. Han hade ett avlångt och lite råttaktigt ansikte.

”Verner! Vad i glödheta försiggår?” krävde Mycroft och snörpte på munnen.

Verner Schädinger bugade lätt och tog till orda.

”Mein herr Doktor. Jag beklagar med vi måste stanna ett kort ögonblick. Transformatorslangen är kaputt. Tryckfall och en smula kompressionsmalfunktion. ”

”Vafalls? Vad menar ni karl?” Mycroft kände sig dum vid allför tekniska haranger och Verner kunde ha extrema utsvängningar ibland.

”Herr doktor. Jag måste ut och täta slangen. Endast då kan jag uppbringa mer tryck till der propeller och öka ångtrycket i ballongen.”

Mycroft viftade bort honom och satte sig ner igen.

”Ja ja. Skynda på Verner. Jag har ett möte i Logen så fort vi kommer fram. Förmodligen väntar de på mig.”

Det sista var en lögn för att sätta fart på Schädinger. Det skadade inte att komma fram fortare. Logen skulle aldrig våga börja utan honom.

De hade passerat Bridge för någon timme sedan. Han trivdes att resa via LoftRoom. Det var lite sällsynt och därför trivdes Evan med det. Han gillade att göra intryck. Visst man kunde man resa via järnvägen. Det fanns exklusiva vagnar och mjuka sovsängar. Varma rökrum med bärnstensgula drycker i.

Men han föredrog Loft. De flygande rummen kostade mycket men sen var man helt plötsligt i en väldigt exklusiv klubb. Inte många färdades så. De var rädda för luftpirater eller att kraschlanda i ödemarken. Dumheter. Flatterbys vindögda tattare till pirater var inget att frukta. Han var gammal och dum. Fet och sjuklig. Hans gentlemannafasoner var över. Han kunde ruttna i sin håla någonstans i NebelBerg.

Rummen drevs av en ångpanna och en generator som pumpade upp ett tryck i maskinen. En diskret målad ballong lyfte upp det strömlinjeformade rummet och en drivpropeller förde farkosten framåt. Så långt var Mycroft med. Verner och hans skitprat. Nåja han fick ut och fixa det. Härinne var det varmt och skönt. Var tog nu konjaken vägen? Ah där. En lätt berusning kom över honom när han våghalsigt stjälpte isig resten av glaset. Snart närmade de sig Nebellicht. Där skulle stora ting avhandlas.

Verner stod och kavlade ner sina ärmar i förarkabinen. Det var mörk och inte alls lika varmt och gott som inne hos Doktor Mycroft. Ett stort runt hjul som styrde rodret satt på en stång framför det okrossbara fönstret. Kopparpläterade spakar och instrument skymtades här och var i det dunkla ljuset. En mätare blinkade ilsket rött. Ångtrycket. Han tog på en grov överrock och en stickad mössa. En kantstött verktygslåda stod bredvid stegen till serviceluckan. Han tog med ansträngning den med sig och klättrade upp och ut i den kalla natten.

Han hade satt ner farkosten på fyra meters altitud. Han ville inte att ovälkomna gäster skulle klättra in dåd e stod stilla. Sådant hade hänt, det hade han hört. Pirater eller vilddjur. Kanske andra ting? Monstrum från norr? Från den evigt rykande kratern kanske? Han undrade om han skulle leva tills det uppdagades vad som egentligen fanns där borta. Förutom en rykande hög av koppar och stål?

Han plockade upp en stor skiftnyckel och satte upp en fot mot en platta av veckat galler. Där tog han spjärn och klev upp rakt under den stora ballongen. Det var kyligt väder och dimman kröp omkring där nere under dem. En karg hed det här tänkte Verner. Hade du bara inte köpt första bästa LoftRoom och kanske kontrollerat komponenterna skulle vi inte behöva stanna så här Herr Doktor, grymtade Verner för sig själv.

”Kleines blöder arsch!” svor han när han slant med skiftnyckeln. Han greppade om bulten på nytt och fortsatte. Något prasslade därnere. Han lät snabba nervösa fingrar spela över de yttre kontrollinstrumenten och försökte skynda på. Med en tätningsmassa fogade han temporärt ihop den trasiga transformatorslangen. Det skulle räcka tills de kom fram till Nebellicht.

Något kluckade därnere i dimman igen. Det lät som ett djur eller vad fan var det? Verner rös till och var glad att de var så pass högt upp i luften. Fast det är klart. Det skulle inte skada att komma härifrån. Det skulle bli skönt att komma fram till bergstaden. Han skulle besöka ett av badhusen och förmodligen ett horhus. Det skulle han. Fort nu skruva av toppen på låssäkringen och plugga nytt. Han arbetade under tystnad och det lyste dämpat gult ljus från det enda fönstret som vette åt öster. Där inne sitter du herr Doktor. EN vacker dag kommer du ner på jorden schweinhund. Och då ska jag inte kraschlanda med dig.

Verner Schädinger drog åt den sista skruven och låste kopplingarna. Det pös till och han brände sin hand av den heta ångan. Istället för att falla neråt i dimman och säkerligen slå ihjäl sig, valde han att tappa greppet om den stora skruvnyckeln. Han slet till sig sin rödsvedda hand och den föll neråt. Med ett dämpat ”ploff” slog den i gräset nedan. Verner klättrade ner genom luckan och kom ner vid sin kontrollpanel. Han släppte verktygslådan å golvet med en smäll och stängde luckan. Hans hand darrade och rödvita blåsor hade börjat synas. Fan du det bli inget badhus i Nebellicht nu. Inge horhus heller.

Han skulle få gå till sjukhuset och få det där ordnat. Om han hade velat svälja sin stolthet skulle han kunnat be Doktor Mycroft titta till det redan nu. Han skulle inte ge den rike jäveln det. Han bet ihop smärtan och blickade över panelerna. Han drog i en spak med kopparhandtag och ett par lampor tändes.

Grönt över hela linjen och ett lätt pysande hördes då tryck arbetades upp. Han drog i en mindre spak och ställde in en mätares nål på fullt tryck. Nu var de på väg. Han tänkte på vad det var som krupit omkring nere i dimman och rös till. Loften gled tyst iväg och steg upp högre. Dimman virvlade till under den och något rasslade iväg därnere.

Den stora gaslyktan från Nebellicht’s inre glödde i fjärran som en måne omsluten av smog och dimma. Verner kunde skymta den väldiga gallerporten av det som en gång varit blankt stål. Nu var den sliten och härdad. Generationer av repor täckte den. Blackwater floden kröp fram under bron som var nedfälld och det såg ut som en bädd av olja.

Schädinger knöt sin skållade hand och vred rodret i en bäring som skulle ta dem mot lufthamnen. En enklare och mer modest än den i Cogtown, men fullt funktionsduglig. Han såg de svepande fackelljusen och drog ut en knapp två gånger. Det lyste till under hans fönster och en lykta signalerade mot vakthavande vid dockorna.

Två bleka blinkningar kom till svar och Verner manövrerade Loften mot den hänvisade dockan. Snart var de i hamn. Snart.

I rummets finare del hörde han Dr. Mycroft resa sig upp och knäppa igen sin resväska.

Nebellicht väntade och den gulbruna dimman slöt sig om deras farkost.

”Välkommen till Nebellicht Doktor Mycroft,” sa den mustaschprydde dockchefen när landgången fälldes ner.

”Ni är väntad…”

Regler

Och lite o-fluff...jag talar om regler! När det gäller stridssystemet så har jag provat och förkastat ett antal olika riktningar, och jag finner mig just nu ungefär där jag började. Stridssystemet kommer ha lite innovationer, men kommer inte vara revolutionerande. Man känner snabbt igen sig.

Det kommer finnas initiativordning. Man slår ett attackslag för att se om man träffar, och sedan ett effektslag för av avgöra hur mycket skada man gör. Ganska basic! Den innovativa biter ligger i användandet av Hero Points, som man kan använda för att få till lite extra hjältemodiga manövrar (ex. extra attack, utföra specialattacker eller skaka av sig effekten av att vara stunned). Lite nytt är också den minatyrfria stridsplanen - ett abstakt system för att hålla reda på var folk finns i striden, och hur man kan flytta sig utan att behöva rita en skiss eller rutnät. Det finns inga Hit Points, utan man tål bara ett par skador (typ 2-3 stycken), men strider kan vinnas på andra sätt än att hacka ihjäl varandra.

När det gäller karaktärerna så är själva regelbiten löjligt enkel. Fokus skall ligga på bakgrunden och rollgestaltningen, utan att för del delen bli tungsint (det är ju ett äventyrsspel trots allt). En karaktär har 4 grundegenskaper; Physique, Speed, Coordination och Character. De har ett värde mellan 1 och 5, där två räknas som normalt. Ofta avgörs framgång genom att slå 2d6 och lägga till sitt grundegenskapsvärde, för att sedan jämföra det med ett target number. Detta styrs inte i detalj utan bestäms av spelledaren och /eller av spelaren som motiverar. T.ex. Om en karaktär vill smyga sig förbi en vakt slår man ett Coordination test och jämför det med vaktens Character slag. Högst vinner, typ!

Det finns inga klasser utan karaktären definieras utav sina grundegenskaper och dess Features, en slags färdigheter, förmågor specialiseringar som köpt för de karaktärsskaparpoäng man tilldelas. Exempel på Features kan vara: Stealthy, Large posture, Sharpshooter, Scholar, Acrobatic, Noble Birth, Pugilist, Silver Tongue, Wealthy, Born Hero, Hard to Kill, Lucky, etc.

Pistol sword

Hittade ett ganska spännande svärd med inbyggd flintlåspistol. Tyckte den passar ganska bra in i en steampunk setting - faktiskt bättre än verkligheten den är hämtad från!

Arkitektur - Bridge

Bilden visar en av många intressanta byggnader man kan stöta på i Bridge. Hushållsautomatisering är fortfarande i sin linda men för det förmögne eller den våghalsige
finns det ingen anledning att inte kunna njuta av en ångbastu med roterande borstar.

Bridge och borgmästare von Lück

Bridge är en handelsstad som eteblerats vid den enorma mekaniska valvbron som spänner över floden Rhymes djupa ravin. Så länge de två stora städerna funnits har Bridge legat strategiskt nästan halvvägs mellan dem. Staden styrs av den populära men råbarkade borgmästaren Gunther "Steel Eye"von Lück, som suttit på sin post i nästan femton år.

Att hitta en efterträdare som bemästrar den svåra balansgången att upprätthålla lag och ordning, men samtidigt uppmuntra frihandeln anses i nuläget omöjligt. Detta vet von Lück mycket väl, och skäms inte för att använda situationen till att tillskansra sig och Bridge mer självständighet i förhållande till Matriarkerna. von Lück är känd för att ganska burdust skicka hem hovets förhandlare när de vill höja skattesatsen eller ställa övriga krav på Bridge.

För närvarande finner sig Matriarkerna i von Lücks autonomitet, väl medvetna om riskerna att avsätta honom. Han har nämligen lyckats avvärja varje pirat-raid hittills, och fått staden att växa till det dubbla under sin tid som borgmästare.

Bridge i sig själv är en stad som vuxit snabbt, och det är en bubblande häxkittel av olikheter. Det är också en uttalad handelsstad, med ett minimum av byrokrati och låga tullar. Hit kommer lycksökare, laglösa, prisjägare, handelsmän från Orienten samt en handful av aristokratin som tvingas övernatta här när järnvägen fyller på kol och gör underhåll. Stadens sheriff är känd för sin liberala syn, och inga vakter lägger sig i ett barslagsmål eller prostitution så länge det inte är fara för liv och lem. Den mer konservativa enklaven av Metalsmiths har flera gånger uttalat sig kritiskt mot det sedelösa levernet och släpphäntheten i Bridge.

Pectus Pectoris. Imperiets Hjärta.

"Värden snurrar runt oss. Vi är mittpunkten. Vi är livsådern"

Pectus Pectoris.


Den enorma luftstaden som badar i solksken och välstånd. Den enorma kuggen som utgör stadens bas sitter monterad på den väldiga skruven som är rotad djupt ner i marken. Cogtown kallas den av Nebelichtinvånarna och även Bridgefolket. Onda tungor i Nebellichts fattigare kvarter benämner ibland den vackra staden som "Peckertown"
Flera mil sträcker sig kuggen i diameter och den rör sig aldrig. En gång i tiden ryktades det om att Pectus Pectoris hade varit en simpel markstad, men ett hot från norr fick dem att vrida sig uppåt. Uppåt mot gudarna. Ett ställe värdigt invånarna. Eftersom hela staden är en ända cirkelform som spänner över vidsträckta arealer, är den indelade i segment eller ringar.De olika samhällsskiktens klasser varierar beroende på hur nära man kommer Kuggens mitt.

Där Skruven och Kuggen möts bor kungligheterna och som ringar på vattnet går det sedan utåt i en sjunkade klassordning. Precis som de vill ha det i paradiset. Alla finner sig i det och det är ett naturligt samhällsfenomen.
Det finns inte lika många fattiga omräden som i Nebellicht och de två städerna har alltid haft en outtalad fejd i mellan sig. inga våldsdåd eller hotelser, utan bara ett ogillande som bubblar under ytan. De båda städerna styrs av två uråldriga matriarker med stränga ansikten.

En lufthamn med bryggor och dockor finns posterat i den västra delen och en järnvägsknut mynnar ut i en prålig station i koppar och järn nära Skruvens mitt. Bara de rika åker tåg. Det är lyx och det är en otrolig ingengörskonst att skåda när man reser till Pectus Pectoris. En halvmil ifrån stadens jordfästade jättekedjor måste ångpanneingengören öka tryck och hastighet till det fyrdubbla. En viss ventil som är till för endast uppstigningen måste tillgripas. Tåget kommer sedan att börja jobba sig upp för en ramp för att sedan haka i magnetiserade spår som skruvadr sig runt den stora Skruven.
En vacker utsikt skrivs det ofta om i tidningarna. Baroner och Grevar talar vitt och brett om den hissnande upplevlelse mekanikens under bringar dem. En lokförare sa en gång blygt in en liten spalt att det hela handlar bara om ångtryck och rörelseenergi. Han glömdes snabbt bort. Cogtowns invånare vill ha glamour och leva det goda livet. Intellektuell utveckling och utbildning i den regerande erans byggen.

Nebellicht

Till en början en gruvkoloni vid foten av Nebelberg, som successivt vuxit till Impiriets industriella cenra. Nebellicht är en kullerstensbelagd stad som domineras av dess enorma gaslykta mitt i staden som nattetid kastar ett dimmigt sken på stadens gator. I väster finns industrierna, kolgruvorna och slummen. I söder hamnkvarteren och i öster de finare områdena. Från stadens utkant kan man åka med järnvägen till Cogtown.

Världen

Här är en kladdig skiss över Impiriets innersta. Till söder syns ett hav, i norr en krater med ruiner. I väster finns gruvstaden Nebellicht med sin inre hamn, gruvor och gaslykta. I öster finns Pectis Pectalis, aka "Cogtown". Mellan städerna finns den mindra staden Bridge, som är en knutpunkt för järnvägslinjen som förbinder städerna.

Introduktion

Detta är första inlägget på denna bloggsida, som är ett försök att sammanlänka flera kreativa själar kring ett projekt att skapa en ny rollspelsvärld i steampunkgenren.